Kollade idag på min resplan och insåg att det på dagen är exakt halvvägs in på min resa. För att damma av ett gammalt uttryck så kan jag säga att tiden går fort. Känns som jag precis lämnade Sverige och att jag snart är hemma igen. Tillbaka till verkligheten. Livet på resande fot är bra. Mycket bra! Jag stormtrivs och som jag skrev i ett av mina första inlägg så har jag en helt annan inställning under denna resa än den långresa som jag gjorde när jag var 20. Skönt att utvecklingen gått framåt och att jag blivit en mer avslappnad person. För närvarande befinner jag mig i Melbourne. Stannar här i ca tre veckor till innan jag flyger över till USA.
Så vad har då hänt under de 100 dagar sedan jag åkte iväg? Denna resa handlar mer om min egen utveckling än att vara en äkta turist, springa runt med en karta i handen och fotografera alla byggnader och naturfenomen. Det stora målet med min resa är att utveckla min inre och yttre kommunikation. För att jag ska kunna bli den person jag vill bli och nå min fulla potential är detta mycket viktigt (lika viktigt som det är för alla andra, oavsett vad man sysslar med och hur man vill leva sitt liv).
Gällande den inre kommunikationen handlar det om hur jag ser på mig själv och världen. Att inte bry mig om vad folk tycker och tänker, våga tro på mig själv och stå för den jag är. På grund av dåliga vanor som jag tog till mig under ungdomsåren har jag alltid varit försiktig med att uttrycka min åsikt och säga vad jag gillar. Just pga. av att jag varit rädd för att folk ska tycka att jag är konstig, onormal, tråkig etc. Rent konkret innebär detta att jag inte vågat stå för min personlighet, det som gör min unik. Hur skevt är inte det? Om man inte uppfyller samhällets, kompisars och medias syn på vad som är coolt ska man alltså inte känna sig nöjd med sig själv? Att inse hur mycket detta har påverkat mig och andra är anledningen till att jag vill jobba med det i framtiden. Hjälpa människor att nå sin potential – vara bäst på att vara sig själva. Att inte ta sig själv på så stort allvar och inte bry sig om vad folk tycker och tänker är den absolut skönaste känslan i världen. Det slår allt!
Den yttre kommunikationen handlar om hur jag kommunicerar med människor. Att bli en bättre familjemedlem, kompis, medmänniska och förebild. Ända sedan jag blivit medveten om vad det innebär med karriär och framgång i livet har jag varit medveten om hur viktigt det är att kunna göra sig förstådd och på samma gång förstå människor. Alla vet vi hur viktigt det är med kontakter. Jag kan ärligt säga att jag varit långt ifrån nöjd med hur jag hanterar sociala situationer. Till slut kom jag till den punkten att jag bestämde mig för att göra något åt det. Och nu sitter jag här.
Utvecklingen går framåt. Tack o lov! Dock väldigt långsamt. Ibland känns det som jag inte kommit någonstans. Men sätter jag mig ner och funderar på hur jag var i början på min resa och jämför det med hur jag är nu, har det hänt en del. Inte så mycket som kanske syns på ytan men det märks i mitt beteende, hur jag tänker och ser på världen.
Tanken med personligstyrka.se var att skapa en sida där jag kunde skriva om min utveckling och funderingar. Både för egen del och för att inspirera andra. Men att skriva ner ens tankar och funderingar, speciellt inom personlig utveckling kan ibland vara väldigt svårt. Jag vill också leva efter principen, ”walk the talk” vilket innebär att jag inte vill skriva om saker som jag inte själv gått igenom. Att kopiera saker som jag läst i böcker känns meningslöst. Allt jag skriver vill jag kunna backa upp med personliga historier. De föreläsningar och böcker som fångat och inspirerat mig mest innehåller ofta väldigt personliga historier. Så vill jag ha det.
Så av förklarliga skäl har denna sida inte blivit prio nummer ett och jag inte levererat så mycket insikter som jag hade tänkt. Och sedan när jag ofta blandar in personliga reflektioner dyker tankar som: ”Kan jag verkligen lägga upp detta? Kan det misstolkas? Vad ska folk tro om mig?” upp i mitt huvud. Det jag skriver här påverkar naturligtvis folks bild av mig, positivt eller negativt. Men jag har bestämt mig för att inte bry mig om det. Jag är ganska säker på att det ligger något värde i det och att folk kan känna igen sig till viss del. Om det sedan någon som inte gillar det, är det deras problem och inte mitt. Så för de trogna läsarna kan jag säga ”Stay tuned”. Det kommer komma intressant läsning framöver!
Vi ses!
